Heja Snoka




Uppe på idrottsparken (eller bara Parken som vi i Norrköping säger) är det allsvensk match mellan Vårat älskade Peking och Göteborg. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro, jag hoppas och vill att vi ska vinna men när vi redan låg under med 0-2 efter 15 minuter så är det svårt att hålla lågan uppe, men det kanske är som dom säger; hoppet är det sista som lämnar människan. När man har en storebror och vänner som varit trogna pekingfanz så länge man kan minnas så kan man inte bara sluta älska dom pojkarna som ännu en gång lyckats ta sig tillbaka till Allsvenskan. Men tyvärr är det nog så som kommentatorerna på TV säger: Det är en stad där allt var bättre för.

YEEEEEEEEES, 1-2! kom igen pojkar!

norrköping måste ha klockrenaste klacken. Våra Pekingfanz på Östra. Alla sånger, alla ramsor, alla fanz.
När man hör hur hela klacken i ett skriker: FRAMÅT, FRAMÅT, FRAMÅT KAMRATER! (och nu fick vi varning, jävla skit) Eller hur dom skriker spelarens efternamn efter ett mål. Eller hur dom reagerar på varje liten sak som händer på plan. Det finns inget mer som säger sommar än fotbollsmatcher på Parken, i Norrköping.

heja kamrater för IFK,
hedra dess färger, vita och blå.
Stjärnan ska lysa högst överallt,
ty det har vårann kapten befallt!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0