30 december

förlåt för den dåliga uppdateringen men jag har varken haft tid eller lust att blogga idag. Vaknade av att My ringde och tvingade med mig på stan. Ringde söderlund, gjorde mig snabbt iordning och sedan tog jag bilen till stan. Var på en riktigt bra humör men när det var dags att leta reda på en parkeringsplats så var jag genast sur. Pensionärer, barnfamiljer och fartdårar i en enda röra. Hittade en mellan två gigantiska bilar längst in på parkeringen. Efter mycket om och men så stod jag iallafall där och gick därifrån sur som en citron. Lunch, shopping och många skratt senare satte vi fart mot Smedby för att fortsätta vår nyårsplanering. Gick kanske inte riktigt så bra som vi hade hoppats men slutresultatet blev jag riktigt nöjd med. Tack för hjälpen, Sara. Och tack för en underbar dag. Varför skulle det ta 11 år innan vi skulle börja umgås på riktigt för? <3 Sara's familj bjöd på middag och sedan satte jag fart hemmåt för att sova, trodde jag. Men icke, mia kom förbi och vi brännde partyskivor till imorgon. Hon har iallfall gått hem nu och jag fastnade en stund till vid datorn. Måste dock sova närsomhelst eftersom imorgon är det jobb igen. Som resten av veckan.

onsdag: 13 - 20
torsdag: 12 - 20
fredag: 08 - 16.30
lördag: 16.30 - 21.15
söndag: 16.15 - 20.30

förresten, söderlund o jag satt o kolla runt på nätet förut. Hittade en massa intressanta saker. Insåg hur skönt mitt liv är som singel. Även om det kanske inte är riktigt så som jag vill ha det så är det 100 gånger bättre än att vara i det förhållandet jag hade första halvan av detta år. Jag blev så totalt lurad och jag klandrar ingen annan än mig själv att jag blundade för mig. Jag kan helt ärligt säga att såklart sved det i hjärtat att se det, svart på vitt liksom. Men, vad gör det om 100år? Jag vill inte ha han. Inte nu längre. Jag kan också helt ärligt säga: Ni hade rätt - jag hade fel. Hursomhelst, skönt att slippa honom och allt som hör därtill. För fyfan vad jag har levt det senaste halvåret. Sjukt mycket nya vänner, så mycket nya händelser och jag har faktiskt bara mått bra. Väldigt få tårar om man jämnför med dom som jag fällde över fel person. Jag måste erkänna att jag fnissa lite när jag insåg att vi fått samma presenter av både föräldrarna, honom och att vi hade samma "smeknamn". Inte för att jag har något emot henne. Jag lovar, det har jag inte. Jag känner henne inte - då kan jag omöjligt tycka något om henne eller hennes. För mig är hon i princip som vilken brud som helst. Oj oj, det var mycket som jag tydligen behövde säga. Tur att man har ny ;D nu ska jag sova. Godnatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0