..
det är mer än 1,5 år sen men det gör inte saken bättre. Jag har så dåligt samvete och det gör så ont.
"i thought you were so strong, You'd make it trouhg whatever.
It's so hard to accept the fact that you're gone forever"
och där är min anledning till att ha dåligt samvete. Jag trodde på allvar att du skulle klara allt, du skulle leva lite till, och lite till. Och varför hälsade jag inte på dig mer? Varför följde jag bara med mamma en gång till sjukhuset? Det är så mycket jag vill säga, så mycket vi aldrig sagt. Så mycket jag fick veta på begravningen. På begravningen av alla ställen, och prästen fick berätta den där saken som jag borde ha förstått sen dagen jag föddes. Jag vet ju att du älskar mig. eller älskade. Fan, snälla farmor, kom tillbaka! I 10 år var du sjuk och i 10 år trodde jag att du skulle bli frisk. Jag tänkte aldrig tillåta mig själv tro att det faktiskt kunde gå så långt som till döden. Och när den dagen kom var det nästan skönt, du behövde inte lida mer och du hade inte ont längre. Men nu, 2 år kommer all smärta. Jag kommer aldrig få säga dom saker som jag hade tänkt säga. Jag hoppas, jag VERKLIGEN hoppas att det finns ett liv efter detta för när jag kommer dit då, då ska du få höra allt. Hur mycket du har märkt mig och hur mycket jag älskar dig.
Harriet Nilsson, i mitt hjärta finns du kvar.
"i thought you were so strong, You'd make it trouhg whatever.
It's so hard to accept the fact that you're gone forever"
och där är min anledning till att ha dåligt samvete. Jag trodde på allvar att du skulle klara allt, du skulle leva lite till, och lite till. Och varför hälsade jag inte på dig mer? Varför följde jag bara med mamma en gång till sjukhuset? Det är så mycket jag vill säga, så mycket vi aldrig sagt. Så mycket jag fick veta på begravningen. På begravningen av alla ställen, och prästen fick berätta den där saken som jag borde ha förstått sen dagen jag föddes. Jag vet ju att du älskar mig. eller älskade. Fan, snälla farmor, kom tillbaka! I 10 år var du sjuk och i 10 år trodde jag att du skulle bli frisk. Jag tänkte aldrig tillåta mig själv tro att det faktiskt kunde gå så långt som till döden. Och när den dagen kom var det nästan skönt, du behövde inte lida mer och du hade inte ont längre. Men nu, 2 år kommer all smärta. Jag kommer aldrig få säga dom saker som jag hade tänkt säga. Jag hoppas, jag VERKLIGEN hoppas att det finns ett liv efter detta för när jag kommer dit då, då ska du få höra allt. Hur mycket du har märkt mig och hur mycket jag älskar dig.
Harriet Nilsson, i mitt hjärta finns du kvar.
Kommentarer
Trackback
