MalinBlomberg

det är en sån grej som alla säger att det händer just dom men för mig händer det nästan aldrig. Jag brukar ha tur.
men inte idag.

cyklade mot stan för att möta vicky, svängde av och ut på Drottninggatan, tänkte att jag cyklar inte på trottoaren så är jag inte ivägen för någon. Ut på gatan och kollar bakåt för att vara säker på att inte bli påkörd av någon spårvagn. (som någon smart person blev för bara någon vecka sen här utanför jobbet) När jag vänder mig framåt igen känner jag hur cykeln dunkar till och jag märker att: shit, jag har kört rakt ner i spårvagns-spåret. Tänker att det är lika bra att hoppa av cykeln så jag inte faller som ett träd vid skövling. Försent, cykeln börja tippa och precis när jag ska hoppa av så tar det tvärstop och jag flyger framåt, över styret och landar på bägge knäna. Skrapar upp knän, fot och smalben som nu är helt skinnflåda. Det svider och det gör skapligt ont i mina knän. Inga tårar men det gör så ont att jag skulle kunna kräkas. Fan. Och inte är mamma här när man helst vill ha henne när man kommer tillbaka till jobbet.

tror inte dethär är min dag heller. jag som skulle plugga på lunchrasten.