lika sant som det är sagt.

jag var ett himla trevlig sällskap ikväll. Jag sov. Anna hade dukat upp med massa ljus, spotify spelade härlig chillmusik blandat med peppmusik för att komma i stämning till helgen. Jag tog till vara på chillmusiken, kröp ihop mig i soffan, drack en halv kopp thé, lutade huvudet mot kudden och innan jag visste ordet av så somnade jag. Hann iallfall höra Mia's oerhört komiska historia om hennes vistelse på polisstationen. Tjejerna fortsatte diskussionerna utan mina psykiska närvaro och det enda jag minns är att jag vaknar till av Maria's gällande skrk och mitt namn mitt ibland det. Hör Sara fnysa till lite surt om att; "väck henne inte!". Anna förklarar hur mycket jag hade jobbat och sen minns jag inte mer. Slog upp ögonen när jag kände hur någon vaggade på mig och i huvudhöjd med mig satt sara och viska att vi skulle åka. Förlåt mig tjejer men Anna's soffa är oslagbar. Tack för ikväll! :)

mår inge bra. Är lite oroad över imorgon. Vill inte vara sjuk. har inte tid att vara sjuk. Ludvig kommer till jobbet imorgon. Kan ju inte vara sjuk då :O Får gå och lägga mig nu. Håll tummarna för att jag är frisk imorgon. Såhär kan jag inte hålla på. Bli frisk, Malin. Ja Malin.

Godnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0