20 oktober

idag är en en såndär dag då tårarna rinner helt utan anledning. eller anledning finns det men den är så dum. jag vill inte. ingenting. det var ett bra ord att förklara. ingenting. precis så känns det. ingenting finns där. så varför letar jag? famlar i mörker och faller handlöst. Frågar mig hur jag kunde låta det gå så långt. Men det är inte mitt fel. fyfan vad rädd jag är för förändringar. Och om jag inte gör nått åt det, eller åt mig, så kommer saker och ting att förändras ännu mer och därför kommer jag aldrig att må bätte. Jag har nog bara mig själv att skylla.

f ö r ä n d r i n g   ä r   l ä s k i g t   -   m e n   o u n d v i k l i g t .

nu är det dags att ändra på sig. Leva för dagen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0