MalinBlomberg

för andra gången i hela mitt 20åriga liv så lyckas jag ramla i trappan.
trappan som alla mina vänenr och släktingar är livrädda för. trappan som jag springer upp och ner för som om det vore en raksträcka. Jag har sett folk snubbla i den flera gånger om och alltid frågat mig hur man lyckas. Första gången jag själv gjorde det hade jag väl lite för bråttom. Sprang runt hörnet och direkt upp i trappen, trampade snett och dundrade rakt ner igen. Ungefär samma sak hände idag. Börja traska uppåt när min strumpor inte längre vill hålla kvar mig i trappan utan gled åt sidan och jag for framåt. huvuet först. Slog i hakan och tappade andan. Inte riktigt hittat den än. Mår ungefär som jag brukade efter en rejäl tävlingsomgång med formationen. Mörbultad och trött.

fast, 2 gånger på 20 år är bra jobbat.
mamma och henka tror jag aldrig har ramlat.
pappa har bara hoppat.

senario:
jag (som bebis) i pappas famn och han går ner för trappan.
råkar trampa på en legobit som min storebror lagt (varför?) där.
han tappar balansen och beslutar sig för att hoppa.
landar på golvet med knäskålarna först.
golvet i källaren är gjort av betong. as-skönt.