med kniven mot strupen

det finns en sak jag har tänkt på länge.
pojkvänner.
eller mer specifikt; mina vänners pojkvänner.

inte så att jag har nått emot dom.
verkligen inte.
tvärtom, många av dom gillar jag starkt!
men jag är jävligt, jävligt, jävligt (!!!!!) skeptisk till dom.

har fått höra flera gånger att jag bara är avundssjuk.
ledsen över att jag själv är singel.
och det måste jag till viss del hålla med om.
självklart är jag avis på deras kärlek.
det vill jag också ha.
men det handlar inte om det.
jag har haft det och kommer säkert ha det igen.
men jag tänker inte leta och söka.
det kommer när det kommer.
tills dess är jag hellre ensam än med någon jag knappt trivs med.

i slutändan handlar det väl om att jag är rädd om mina vänner.
att jag är rädd att se dom sårade.
så dethär är väl mer en varning till pojkvännerna i fråga.
om dom blir sårade så kommer min högra knytnäve besöka eran käke.
välkommen till familjen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0