när det äntligen är över
det finns en sång som säger allt, som värmer när det blåser kallt, som lockar dig att gråta eller jubla. Den har nånting som griper tag och leder dig från natt till dag. Och plötsligt vill du sjunga; hallelujha. Den visar att vi hör ihop, som ett försiktigt glädjerop, förrenar det oss i det bitterljuva. Det liv vi måste klara av. Allt vi tog och allt vi gav så vi kan våga ropa hallelujha. Det är en sång om enkelhet, det lilla som vi alla vet. Den talar till det vackra och det fula. Den badar oss i månens sken, så skälvande men ändå ren. Ett sprucket men ett vackert hallelujha! Alla drömmar vi har drömt, det vackra som vi nästan glömt, finns kvar och vi kan inte längre ljuga. Du ropar och man hör din röst, du hör ett ord som ger dig tröst.
Ett naket och ett enkelt hallelujha!
Kommentarer
Trackback
