på resande fot

sådär, nu sitter jag på tåget och vi hann knappt åka i 10 minuter innan tåget stannade mellan norrköping - katrineholm, som det av någon konstig anledning alltid gör. Kanske mycket älgar mellan de två nämna städerna? Vem vet, vem vet. Hursomhelst så är jag iallafall nu på väg, dock är det ett jävla skit tåg utan el-uttag så jag är rädd för att datorn batteri inte håller för hela resan. Och inte nog med det, min mobil har värre damp än någonsin. Alla som har Sony Ericsson w910i vet precis vad jag pratar om. Denna telefon har en onödig egenskap, den stänger av sig själv och varenda gång måste man ta ur batteriet och starta om den. Minst en gång om dagen men idag är det värre än vabligt, den var så när jag vakna och den har jävlats med nda sen dess. Bara på tågresan har jag fått starta om den 4-5 gånger och jag börjar tröttna på det nu. Kan man inte bara få lyssna på sin musik i lugn och ro?

HAHA! vilket folk det finns på detta tåg. Två killar framför mig som inte slutar glo, tittar frågande på mig som om jag är på väg att ställa en fråga. Ser jag ut som ett frågetecken? En skitsnygg som inte ägnat mig en blick då han har sovit fram tills nu när han går av (vi rullade precis in på katrineholm central) , en kärring som pratar med allt hon kommer åt och tusen fjortisar blandat killar och killar där killarna sitter i sätena och tjejerna turas om att sitta i deras knä och dansa i mittgången. Gjorde vi så när vi var 13-14 år gamla? Haha, det kanske vi gjorde. Detta krävs en tjejkväll och en massa minnen för att reda ut. Hursomhelst, med detta sagt måste jag erkänna att jag kan inte verka så normal heller. Jag menar, en tjej i oversize träningsdress, nästan inget smink, en toffs mitt på skallen och hon sitter och svär över både internet och mobiltelefon. Nej, jag kan inte klandra dom.

vi hörs senare folket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0