MalinBlomberg

vi sätter oss ner utan ett ord, som så många gånger förr, du beställer ett glas vin och jag en kopp thé. Och fast vi båda vill, mer än någonting annat så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan. Vi har blivit som dom, någon tittar på oss. är det min tanke hon ser eller dina röda kinder som avslöjar mer? Vi har blivit som dom, som aldrig får bli, som sitter tyst på nått café. Ingen får ju se att han är gift och hon är fri. När jag går därifrån och du håller kvar så vet vi båda två, det är såhär man mår när man hemligheter har. När jag går därifrån, utan ett ord, så vet vi båda två. När jag går därifrån, utan ett ord, så vet vi båda två. Mmm..