livet svåraste fråga?
människan klassas som väldens näst farligaste djur (bara isbjörnen, som för övrigt är det coolaste djuret som någonsin vandrat på denna jord, ska vara farligare) men ändå så är vi så himla rädda. För andra och för oss själva. Varför ska vi alltid tänka två gånger och aldrig ta chanserna när vi väl får dom? Varför kan vi inte lita på oss själva utan måste ha ständig bekräftelse från allt runt omkring oss? Dethär är inte nått inlägg om att alla borde leva som jag, tvärtom, inlägget är menat för mig och sen om andra tar åt sig är upp till dom. Hursomhelst så tycker jag bara att folk, även jag, måste sluta överanalysera allt som händer oss. Visst, en rent samvete och sunt förnuft är den bästa huvudkudden men så länge man mår bra och inte skadar någon annan så måste man väl få leva livet som man vill, eller? Rätta mig gärna om jag har fel.
Anledningen till detta GÖR-VAD-FAN-DU-VILL-inlägg kom nog till för att jag är så trött på att vara ledsen. Jag visste redan från början att nått var fel men jag var blind. Tji fick jag, två år senare. Jag hade lovat mig själv att inte må dåligt och det var det dummaste jag någonsin gjort för om jag aldrig tillåter mig själv att vara ledsen, hur ska jag då komma över det? Kort sagt, jag kommer göra det jag behöver göra för att må bra.
jag begär inte att ni ska finnas där 25 timmar om dygnet, 8 dagar i veckan även om jag vet att ni faktiskt gör det ändå. Jag vill bara att ni ska försöka förstå varför jag gör de saker jag gör och de saker jag aldrig skulle gjort förr. Man blir inte samma person och det var länge sen jag var den person jag en gång var. Men det har ni säkert redan märkt?
jag säger som Rihanna; Just live your life, yeaah.
Anledningen till detta GÖR-VAD-FAN-DU-VILL-inlägg kom nog till för att jag är så trött på att vara ledsen. Jag visste redan från början att nått var fel men jag var blind. Tji fick jag, två år senare. Jag hade lovat mig själv att inte må dåligt och det var det dummaste jag någonsin gjort för om jag aldrig tillåter mig själv att vara ledsen, hur ska jag då komma över det? Kort sagt, jag kommer göra det jag behöver göra för att må bra.
jag begär inte att ni ska finnas där 25 timmar om dygnet, 8 dagar i veckan även om jag vet att ni faktiskt gör det ändå. Jag vill bara att ni ska försöka förstå varför jag gör de saker jag gör och de saker jag aldrig skulle gjort förr. Man blir inte samma person och det var länge sen jag var den person jag en gång var. Men det har ni säkert redan märkt?
jag säger som Rihanna; Just live your life, yeaah.
Kommentarer
Postat av: emelie
Du har verkligen en hel de poäng i det där..
Postat av: maria
saknar dig.
Postat av: Anonym
Godkväll kikar in:)
Trackback