MalinBlomberg

vad som var planerat att vara en chillkväll hemma hos Sara blev snabbt utbytt till en kväll i Söderköping med Anna, Maria, Moa, Emma, Sara och Nina. Glass, spaning, romantiska promenader, solsken, diskussioner om vad som faktiskt är rätt och fel, ank (eller and?) och dendär KanalKiosken. Där satt vi, skrattade så vi grät till underbara minnen om kåsor, slagsmål, pennvässare och bråk. Om lill-hitler, ögonbryn, kuratorn, ICA Delfinen, "kunder till kassan", moa's tros-chock för Fräcka-serveringen och personer utan alla hästar hemma. Frierier, "söta flicka! gifta oss och äta kebab" och Berlin. För att inte tala om ljuspartyn. Dessa hatade ljuspartyn.

- Fan vad vuxet med ljuspartyn!
- Det är inte ens vuxenpoäng, det är tantpoäng!
- Vem fan vill gå på ljusparty?
- Jag hatar ljus! Är så sjukt trött på ljus!
- Hahaha, va?
- Men tupperwareparty då?
- Hey, inget ont om tupperware! Man får jämt en massa god mat ju!
- Men ljus är ändå rätt mysigt.
- Men det är fan inte okej att ha ljusparty om man är tjugo år!
- Hm... Ska jag säga som jämt kommer hem med tio kartonger doftljus från IKEA.
- Haha.

Tack Anna. Allt ditt är mitt och tvärtom.

Det kanske inte verkar mycket men för mig är det allt. Att fortfarande, trots att 4c-9e gick sönder för mer än 4 år sedan, kunna skratta åt minnena som om de hände igår. Jag är glad att ha er kvar och jag skulle ge mycket för att få sjunga med er en sista gång, dendär Matteuskyrkan blev nog inte som den en gång var efter det. Innan tår-floden. Fan, vad jag saknar det. men som sagt; glad att ni har stannat kvar.