plötsligt kom tystnaden

visste inte vad jag skulle säga.
du såg så bestämd ut att jag inte kunde insistera.
samlade alla mina krafter. försökte att inte gråta.
jag sa att jag förstod fast det var en lögn.
och jag lät dig gå.

j u s t   n ä r   j a g   k o m m i t   ö v e r   d i g .   j ä v l a   s k i t 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0