när jag vaknar upp med minnena av dig.

det gör ont i hjärtat när man hittar meddelanden man glömt bort.
att man i ilskan glömmer bort det som faktiskt en gång har varit bra.
rikigt bra. alldeles för bra för att släppa taget.
inte för att det spelar någonsomhelst roll nu. det är försent.
det har gått för långt. det gör för ont för att stanna kvar.
men att bara gå förbi, tomma blickar och inte ett ord.
det känns. det känns konstigt.
sorligt nog är du inte värd besväret längre.
och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

men vad är det då som gör att jag är kvar fast jag har sagt; jag ska gå?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0