Landet i Fjärran

jag ser på film.
det händer väldigt sällan.
jag är likom en det-som-visas-på-tv-tjej.
men just ikväll blev det film.

Mio, min Mio.
denna fina film.
läskig och hemsk men underbart fin.
kan inte låta bli att le.
att bli varm i hela själen av nostalgi.

tänker tillbaka till alla kvällar som liten skitunge.
kvällarna när pappa alltid läste för mig om kvällarna.
och hur jag tjatade om Mio, min Mio.

tack till min otroligt tålmodige far som stod ut varenda kväll!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0